Besviken

Ibland blir inte allt som man tänkt sig.

Det va allt jag hade att säga ikväll.

Punkt.

Skärpning!

Åh vad jag är dålig på att blogga :( måste verkligen skärpa mig! Men nu när jag har en iPhone kanske det blir lite mer ofta! Eller ja, jag lovar att det blir oftare :)

Sen sist har det inte hänt så mycket förrutom att jag, min syster Elin, farmor och farfar drog till Montenegro en vecka! Helt underbart :D Vi hade typ +29 grader varje dag och strålande solsken, hur skönt som helst! Men nu är vi hemma i kalla Sverige igen :/ usch.. Vill tillbaka till Montenegro! :(
Jaja, det kanske blir återresa någon gång för vackert va det! Rekommenderar verkligen alla att åka dit :)

Vad väntar härnäst? Jo, ikväll blir det mys med Gustav och resten av familjen! Sedan blir det förhoppningsvis en bra och lugn helg :) men blickar man lite framåt så väntar jobbsökande (på allvar!!) och förhoppningsvis en flytt! Känner mig tillräckligt mogen (och kär <3) för att flytta hemifrån :)

Nog för nu, tack och hej, leverpastej! Som man sa när man va mindre :)

Untitled

Varför är livet så svårt, orättvist, komplicerat och invecklat?
  Att livet ska vara som att dansa på rosor tycks vara det sätt alla vill att livet ska vara på. Men när man börjar känna att det äntligen går bra, och att fötterna börjar treva efter att hålla takten till en brokig vals så dyker det genast upp en ny motgång. Större eller mindre, lättare eller svårare? Ja, det verkar som om det är slumpen som avgör.
Eller blir livet vad man gör det till? Det har jag alltid undrat.
Somliga säger att det inte finns något öde, somliga tror att ödet är det enda som vet hur livet kommer att te sig, och somliga går med trasiga skor. Vad är egentligen det rätta?

Ofta när jag stöter på problem som jag själv inte kan lösa, lägger jag alltid ner en massa onödig tid på att fundera ut vem det är jag ska fråga om hjälp. Jag kommer alltid fram till samma svar; mig själv. Men i skrivande stund vet jag varken ut eller in. Dansa på rosor, gå med trasiga skor, tro eller inte tro på ödet? Bara jag själv har svaret, det är det som är själva kråksången här i livet. Man önskar ofta att någon kunde vifta med en trollstav så att allt blev bra. Men så enkelt är det inte.
Rättvist eller inte? Jag vet inte.

Fast, hur skönt kan det egentligen vara att dansa på rosor?

Reflektioner kring framtiden

Läste nyss ut boken "Sex Grader" skriven av Mark Lynas.
Fasiken (ursäkta) vilken hemsk bok.
Den handlade om hur världen kommer att se ut i framtiden om vi fortsätter med
den globala uppvärmningen.
Faktum är att om vi inte kumulerar vår användning av t.ex. fossila bränslen kan det
(om vi fortsätter som vi gör nu) att utrota oss själva.
Vill framföra ett citat ur boken som fick mig att fundera lite kring min egen livsstil.

"Allting talar för att människor som inte kör bil, som inte flyger, som handlar lokalt, odlar sin egen mat och lär känna människorna i sin omgivning har en mycket bättre livskvalitet än deras landsmän som fortfarande envisas med att som yttersta offer slösa bort sina liv på att pendla till jobbet i bil."

Ja, det är ju värt att fundera på. Hur lever du och vad kan du göra för att "Moder Jord"
inte ska behöva känna sig som en 60 år gammal dam som inte riktigt orkar med längre?

Den som inte vill vara med i kampen om att rädda detta
måste ju vara tappad bakom flötet...

Livet kunde ha varit lite enklare..

..men det kunde även ha varit värre.

Allt blir inte riktigt som man har tänkt sig ibland. Därför ska man nog inte

ha en allt för planerad framtid, inte ens vardag. Men jag råkar ha en viss

erfarenhet av att planera allt till det yttersta. Så när det då inte blir som

jag har tänkt mig så känns allt riktigt jäkla förjävligt.

Ja, det va väl typ min helg..